Aldrig har jag varit med om något liknande.

Jag kan inte tänka på annat än dig Victor. Tårar, hela tiden. Önskar jag fick se dig i sommar när jag åker och träffar det fina polka-crewet som vi bestämde för bara några dagar sen.
Alla sms, alla fina ord jag fick höra från dig, allt är så ofattbart. Att du för två dagar sen sa att jag var så sjukt jäkla fin och att du aldrig skulle kunna klaga på någoting med mig, att du redan saknade mig och att det var så sjukt att vi bodde så långt ifrån varann.
Jag kan inte sluta tänka på dig. Jag kan inte sluta gråta. Jag vet inte var jag ska ta vägen, jag kan inte prata mer.

Jag saknar dig, ditt charmiga leende och mjuka händer. Din väldoftande hals och famn. Kom tillbaka till oss!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0