We own the sky.

Soft, soft or cruel.
Can't we change our minds?
We kill what we build,
Because we own the sky.

Secrets from the winds.
Burnt stars crying.
So many moons here.
Lost wings floating.

It's coming, it's coming now.



Jag är trött, mina vänner. Jag såg nyss på Andra Avenyn och jag är fortfarande lika kär. Önskar jag var rik, så att jag kunde köpa boxar, men det är bara en önskan. Jag funderar nu på att ta mig in i duschen och sen bädda mig ned i sängen, själv.
Jag vill inte vara trött imorgon, jag orkar inte det. Jag orkar inte gå upp imorgon. Jag vill ligga kvar i min säng som jag alltid vill, varenda morgon låter det ungefär så i mitt huvud; "Jag vill inte, min säng har aldrig varit skönare, varmare eller mysigare. Ge mig ett sällskap och jag kan ligga här hela dagen."

Jag kom och tänka på en sak idag, när jag satt på bussen. Ett par saker jag alltid gör eller tänker på, ett par tvångstankar alltså.
Jag sätter -alltid- på vattnet när jag går på toaletten, jag känner mig annars jättepressad.
När jag sitter på bussen och det sitter någon bakom eller framför mig, eller bredvid såklart. Jag sitter alltid och lyssnar på musik när jag åker buss/tåg och jag kommer då alltid på mig själv, eller jag tror att jag kommer på mig själv med att andas högt och jättetungt, även om jag inte gör det, så jag sitter och kväver mig själv.
Jag älskar korvbröd, finns det korvbröd är det det som gäller. Varma korvbröd med Lätta på, finns det inget Lätta-smör så kan jag lika gärna skita i det. Korvbröd och Lätta är rätt, korvbröd och Bredgott/annat är så extremt fel. Korvbröden ska vara så varma så att smöret smälter, annars är det heller ingen hit med det.
Går jag och lägger mig efter tio en vardag med skola, så känner jag mig farligt dålig, jag hatar det. Det känns som när du missar bussen till exempel. Som att du missat jättemycket. Du kommer försent till något viktigt. Om jag missar den tiden, bestämmer jag genast en ny.

Jag har så många fler tvångstankar som jag inte riktigt minns nu, men jag får upp de imorgon på bussen.
Klockan är över tio nu, jag måste springa iväg, min nästa tid att passa är halv elva, inte en minut senare!
CYA FOX!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0